Har jag någon gång berättat historien om min familj? Alltså, vi är inte riktigt som alla andra. Vi är VERKLIGEN inte som alla andra. Den ena är råddigare än den andra. Alla missförstår varandra och ingen har koll på något. Vi gick gladeligen ut från vårt hotellrum för att utforska backarna (trodde jag!). Det visade sig att mamma och pappa båda hade tänkt gå och ladda på sina liftkort. Nå, inte är det ju någonting fel med den saken. Men när jag väl kom på att det var det de ville göra så var jag ju tvungen att nämna att jag inte hade mitt med mig. Då visar det sig dessutom att varken mamma eller pappa heller hade sitt. VAD TÄNKER DE MED??

Tja, jag hade en massa planer för påsklovet. Alla dessa misslyckades för plötsligt befinner jag mig på ett hotell i mitten av finland tillsammans med mina föräldrar. Vem kan nu tacka nej till en mini ex-tempore skidsemester??

Detta är en episk dag. Det är dagen då jag likt alla andra också kan blogga från tåget. Hur jag inte fått nätet att fungera på min dator tidigare är ett mysterium!

Jag överlevde Pampas än en gång. En av de roligaste veckorna; såpbubblor, bootycalls, pillowfights, crazy dancing, massor med kramar, skratt, konstiga nattgäster, skräpmat, olympiad och oändligt många fina minnen. Nästa år igen :D

Vissa dagar bara älskar jag min skola. Idag har jag varit rätt många timmar nere i slöjdsalen och fixat på min kakburk. Sedan hade jag lite 1:a hjälpen. Dagen avslutades med en sväng i pianorummen. Hur kul är inte det?

Jag gillar smeknamn, då inte minst Mimmi. Idag fick jag dock ett nytt smeknamn som jag inte riktigt vet om jag är vidare förtjust i: The Beast!

Jag besökte min gode vän Oliver idag. Som vanligt så passade jag på att göra lite crazy dancing. Därför blev jag rätt till mig då en av killarna jag sade hej till inleder med att säga: " Hur många karar har du haft idag då?". Är det så man raggar upp någon i Österbotten, dansar som en galning med sina TJEJkompisar??

Ett säkert tips på att man bloggar för sällan är då man inte får pröva en eller två olika lösenord innan man kommer in på sin egen blogg utan minst tio??!! Hur gick det nu så här??

I filmen Love actually säger de att  "at Christmas you tell the truth".

Hur mycket skall man älska någon för att berätta det? Är det can't-eat, can't- sleep, reach-for-the-stars, over-the-fence, World Series kind of stuff som gäller eller räcker ett intresse, ens ett litet?

Är det inte alltid kul att höra att man är älskad, ens lite? Kan man älska någon lite?

Berättar vi tillräckligt ofta för folk att vi älskar dem?

Jag tror att jag den här julen borde ta som uppgift att berätta för mina närmaste att jag älskar dem. Ibland tar jag nog för givet att folk förstår att jag älskar dem. Och det kan ju heller inte skada att säga det högt, fastän det är lite läskigt. Ganska mycket läskigt om jag skall vara ärlig.

Det är för tidigt att fira jul redan i november, det är! Eftersom jag själv kommer att vara borta en av de tre veckor vi har i december och en annan väär borta en annan vecka så måste man  börja fira i tid. Därför har jag och mina fina fab5 flickor spenderat kvällen med att baka ett supersött pepparkakshus. Det finns så många fina traditioner som hör julen och vännerna till och jag vill hinna med alla innan jag återvänder till Karis. Varje jul tittar jag på filmerna Love Actually och The Holiday med mina vänner. Det är ett måste. Varje jul skall man chilla, mysa och dricka glögg tillsammans med sina vänner. För att inte tala om att lyssna på julsånger och sjunga med. Julen för med sig så många fina traditioner med gemenskap och kärlek. Ingen jul utan kärlek.